Studieliv...

Studier, studier, studier, studier... Vardagen är TUNG. Jag är oinspirerad. Jag borde vara effektiv, men jag gör så mycket utan synliga resultat. Inte bra! Vår professor påpekade idag, att det nog är tur att han ger uppgifter åt oss, så har vi inte för mycker extra tid -haa haa dåligt skämt. Jag skrattade inte... Förstår han int att vissa av oss har så mycket att göra att såna skämt bara gör oss arga! Ei se tajuu.

Helt som om ingen sku förstå mig nuförtiden. Allt jag säger förstås fel, till och med det jag inte säger! Alltså om jag tittar på dina skor utan att kommentera, så betyder det inte att jag inte tycker om dom... Jag kanske bara BEUNDRAR dom i TYSTNAD. Om jag säger att jag är stressad, betyder det inte att jag vill bli lämnad ifred med mina arbeten. Om jag säger att jag känner mej ensam, betyder det inte att jag inte har folk omkring mig som älskar mig. Om jag säger att jag inte vet var jag är om tio år, betyder det inte att jag inte är ambitiös. Hur svårt kan det vara att förstå? Jag förstår det så bra själv! Och om alla sen sku vara lika lätt förståeliga som jag!

In solitude I remain
With absolutely nothing to gain
Perhaps in time I will be strong
You see! Solitude is not my favourite song

A solitary place
Is not where I belong
Read my lips and trace the lines on my face
You see! Solitude is not my favourite song

But social isolation
Combined with social manipulation
Places me once again in solitude
You see! Solitude is not my preferred attitude

This isn’t a journey of spiritual enlightenment
As some people might say to my resentment
But in great loneliness of this magnitude
I must find some self awareness in solitude

I must find strength and pretend
That everyone around me is my friend
To put this state of scale of elevation to an end
I must pretend, I must pretend
That even Solitude is my friend

Copyright 2007 - Sylvia Chidi