Studieliv...

Studier, studier, studier, studier... Vardagen är TUNG. Jag är oinspirerad. Jag borde vara effektiv, men jag gör så mycket utan synliga resultat. Inte bra! Vår professor påpekade idag, att det nog är tur att han ger uppgifter åt oss, så har vi inte för mycker extra tid -haa haa dåligt skämt. Jag skrattade inte... Förstår han int att vissa av oss har så mycket att göra att såna skämt bara gör oss arga! Ei se tajuu.

Helt som om ingen sku förstå mig nuförtiden. Allt jag säger förstås fel, till och med det jag inte säger! Alltså om jag tittar på dina skor utan att kommentera, så betyder det inte att jag inte tycker om dom... Jag kanske bara BEUNDRAR dom i TYSTNAD. Om jag säger att jag är stressad, betyder det inte att jag vill bli lämnad ifred med mina arbeten. Om jag säger att jag känner mej ensam, betyder det inte att jag inte har folk omkring mig som älskar mig. Om jag säger att jag inte vet var jag är om tio år, betyder det inte att jag inte är ambitiös. Hur svårt kan det vara att förstå? Jag förstår det så bra själv! Och om alla sen sku vara lika lätt förståeliga som jag!

In solitude I remain
With absolutely nothing to gain
Perhaps in time I will be strong
You see! Solitude is not my favourite song

A solitary place
Is not where I belong
Read my lips and trace the lines on my face
You see! Solitude is not my favourite song

But social isolation
Combined with social manipulation
Places me once again in solitude
You see! Solitude is not my preferred attitude

This isn’t a journey of spiritual enlightenment
As some people might say to my resentment
But in great loneliness of this magnitude
I must find some self awareness in solitude

I must find strength and pretend
That everyone around me is my friend
To put this state of scale of elevation to an end
I must pretend, I must pretend
That even Solitude is my friend

Copyright 2007 - Sylvia Chidi

Today should never have started....

Redan då jag öppnade ögonen på morgonen visste jag att jag inte borde stiga upp ur sängen. Jag var trött, hängig och på dåligt humör fastän jag har sovit riktigt bra de senaste dagarna. Ännu 12-tiden var jag trött. Då jag skulle äta lunch var jag inte alls hungrig och maten smakade äckligt (jag som ÄLSKAR att äta). På italienska lektionen tänkte jag somna och ville bara bort (jag som ÄLSKAR italienska). När jag kom hem var jag äntligen hungrig, men efter att jag ätit somnade jag på soffan. Jag sov över en timme på kvällen. Nu är klockan 21:00 och det känns som om dagen inte skulle ha kommit igång ännu heller. Jag kryper väl ner i sängen igen i hopp om att imorgon är bättre. Det sägs "Lev i stunden, tänk inte på vad som hänt eller kommer att hända", men om stunden känns oöverkomligt tung, så får man väl tänka på det kommande med hopp?

SNÖ

That's all I wanted to say. Och inte på ett positivt sätt.

Here I am again, efter en lång paus!


Den här veckan har varit helt vanlig, men underbar! Jag har haft mycket att göra, men någonting roligt varje dag. Igår var jag in till stan på en (två) öl i det dästa sällskapet. Idag har jag haft en chill morgon med mycket kaffe och bra musik!


http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=20Ov0cDPZy8


Spread the joy!