Dag åtta; en låt vars ord jag kan utantill

Jag brukar inte lära mig låtord snabbt, jag koncentrerar väl mig på allt annat först. Dessutom glömmer jag lätt sånt som jag en gång kunnat utantill. Därför måste jag alltså välja en låt som jag ganska nyligen lyssnat mycket på. Förra våren presenterade Sofia en otroligt vacker låt åt mig, Utan dina andetag, och jag blev genast så kär att jag spelade den minst varje dag på piano eller gitarr och därmed lärde mig också orden. Det finns olika versioner, men den här blev min favorit.

Ps. Eftersom nästan alla mina låtval hittills varit så touchy-feely-snyftiga ser jag riktigt fram emot låtval nr. nio, mera dans åt folket!

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag sju; en låt som påminner mig om en viss händelse

Nu är det ju självklart att jag måste välja en låt från vårt bröllop. Det finns en handfull låtar som påminner mig om bröllopet, men Too Much of Everything av Corneille gör det nog mest (tack till min syster för det). Dessutom är Corneille en av mina favoritartister (tack till min syster för det också).

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag sex; en låt som påminner mig om ett ställe

Det är inte svårt att gissa att Montpellier dyker upp i det här sammanhanget. Det finns oändligt många låtar som påminner mig om Montpellier. Ibland när jag lyssnar på min playlist från utbytestiden känns det som om jag skulle kastas tillbaka i tid och rum till våren 2010 i Frankrike. Start Wearing Purple är en låt som påminner mig om universitetsgården och slaskvädret i mars, Obsession påminner mig om Panamas heta och svettiga övervåning och Vem dancar Kuduro påminner mig om hur vi tränade att dansa kuduro i våra rum... Det tar aldrig slut! Men för att allt handlar om Frankrike väljer jag en fransk låt som jag hörde på radion hela tiden: Dingue dingue dingue av Christophe Maé. Då jag lyssnar på den känns det nästan som om jag skulle sitta i mitt lilla rum på nio kvadratmeter och titta ut över det soliga campusområdet.

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag fem; en låt som påminner mig om någon

Oj, det finns SÅ många låtar som påminner mig om olika personer. Jag tror nästan jag har en låt för varje person jag känner! 

Jag väljer ändå här att publicera en låt som påminner mig om min kompis Karin. Jag ser henne allt för sällan och det är trevligt att lyssna på en låt som får mig att tänka på henne (och därför gör den här låten mig också alltid glad). This one's for you Karin!

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag fyra; en låt som gör mig ledsen

Såklart kunde jag inte publicera en låt i dagen, det var för krävande... Men bättre sent än aldrig säger de ju.

Det finns ingen låt som gör mig ledsen om jag är på gott humör, men om jag redan är färdigt lite ledsen är Joyce Jonathans Pas Besoin de toi en låt som nästan varje gång får mina ögon att tåras. Melodin är vacker, rösten underbar, orden är sorgliga och låten påminner mig om en tid jag aldrig kommer att få tillbaka.

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag tre; en låt som gör mig glad

Glad är alltid bra. Musik gör mig ofta glad! Min trognaste vän i sorgens stund är Jack Johnson. Banana Pancakes får mig alltid på gott humör. 

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag två; låten jag tycker minst om

Det finns inte så många låtar jag ogillar tror jag... Det borde alltså vara lättare att välja. Jag brukar ha så starka åsikter då jag diskuterar med någon, men då det verkligen gäller att välja en låt och skriva med svart på vitt att jag inte tycker om den blir det lite svårt på något sätt. 

Det finns en låt jag redan hade lyckats förtränga, så mycker tycker jag om den, men när jag gick igenom nrj's spellista för att få inspiration (bra ställe för att hitta låtar man hatar) stötte jag på den. Autch! Bara att tänka på den gör mig irriterad. Den spelades på radio hela förra sommaren, och jag tvingades höra den minst två gånger om dagen på jobbet. Den nästan förstörde min sommar. Jag! Tänker! Aldrig! Mera! Tvingas! Lyssna! På! Den! 

Här har ni: Reckless Love - Hot

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Dag ett; min favoritlåt

Detta är säkert hela utmaningens svåraste dag. Favoritlåtar finns, men hur kan jag välja EN? Helt seriöst, det går inte. Ok, vi gör så här då.


Mina absoluta och äldsta favoritartister och deras bästa  låtar:
Biffy Clyro : Mountains
Corneille : Le Bon Dieu est une femme
Michael Bublé : Everything
Michael Jackson : Black or White
Wyclef : Grateful


Ok, från fem låtar är det inte omöjligt att välja. Ganska lätt faktiskt. Min favoritlåt är nog Mountains av Biffy Clyro. Kärlek.

Se: Mitt trettio dagars projekt.

Trettio dagars projekt

Jag läste i Ann-Sofies blogg om hennes 30 Days Song Challenge och blev själv också inspirerad av idén! Varje dag skall jag alltså hitta en passande låt. Oh my.


Day 01 - Your favorite song
Day 02 - Your least favorite song
Day 03 - A song that makes you happy
Day 04 - A song that makes you sad
Day 05 - A song that reminds you of someone
Day 06 - A song that reminds you of somewhere
Day 07 - A song that reminds you of a certain event
Day 08 - A song that you know all the words to
Day 09 - A song that you can dance to
Day 10 - A song that makes you fall asleep
Day 11 - A song from your favorite band
Day 12 - A song from a band you hate
Day 13 - A song that is a guilty pleasure
Day 14 - A song that no one would expect you to love
Day 15 - A song that describes you
Day 16 - A song that you used to love but now hate
Day 17 - A song that you hear often on the radio
Day 18 - A song that you wish you heard on the radio
Day 19 - A song from your favorite album
Day 20 - A song that you listen to when you’re angry
Day 21 - A song that you listen to when you’re happy
Day 22 - A song that you listen to when you’re sad
Day 23 - A song that you want to play at your wedding
Day 24 - A song that you want to play at your funeral
Day 25 - A song that makes you laugh
Day 26 - A song that you can play on an instrument
Day 27 - A song that you wish you could play
Day 28 - A song that makes you feel guilty
Day 29 - A song from your childhood
Day 30 - Your favorite song at this time last year


Så om jag då börjar idag, borde jag vara färdig strax före jul.

Sega sjukdom

Så här ser jag ut idag. Det här är en tycksyndommig-bild. Det som hände var att jag höll precis på att bli frisk, men sedan blev jag sjukare igen. 


Jag tycker så synd om mig själv att jag måste lista fem saker jag är nöjd med just nu för att kanske må lite bättre efter det.


1. Tre vanliga dagar i sträck med Fred, och två dagar (långa, hoppas jag) kvar före jag åker tillbaka till Åbo.


2. Ingen huvudvärk mera.


3. Kallt ute, varmt inne.


4. Den varma vita filten i den mjuka bruna soffan.


5. Nessu-näsdukar som är så härligt mjuka att snyta sig i.


Förvånansvärt svårt idag det där med optimism, men det hjälpe lite grann.

France, tu me manques!

 

Inte ens tre veckor sen jag åkte från Frankrike och jag vill redan tillbaka. Kanske är det bara det att jag precis varit där och jag vet att jag inte kommer att ha möjlighet att åka tillbaka på länge. Nu är det inte bara Montpellier jag saknar, det är Frankrike i det hela. Kanske mest Paris just nu. Jag vet inte riktigt vad det är jag saknar där. Allt och inget känns det som. Eller inget konkret och allt abstrakt. Jag överväger på allvar att flytta till Frankrike i framtiden. Men samtidigt känns det så skrämmande. Jag måste låta tanken mogna inom mig ännu. Eller låta mig själv mogna före jag kan tänka.

Fem år

Igår, den femtonde dagen i november tjugohundraelva, var dagen då det hade gått exakt fem år sedan jag och min bättre halva drack kaffe tillsammans för första gången.  Time flies, eller hur?

Möss och människor

Jag satt i min brors bil på lördag kväll. Det kändes helt som om någonting skulle ha rört mig på vristen. Jag inbillar mig säkert, eller så har jag ett hårstrå virat runt benet. Hjälp! Någonting knep mig! Fred, jag tror det finns någonting på bilgolvet... Jag lyfte upp mina ben medan Fredan konstaterade att jo, det är visst musen. VADÅ MUSEN? Vem har en mus i sin bil?! Jo, tydligen hade en mus sökt skydd i min brors bil. En mycket hungrig mus som ville äta upp mig. Resten av bilresan satt jag med benen i famnen och en ficklampa lysande på golvet. För att göra allt lite värre konstaterade Fred att musen nog också kan klättra på bänkarna, vilket resulterade i att jag desperat lyste turvist på golvet och turvist på ryggsäcken bredvid mig. Jag ogillar möss i bilar, det vet jag nu.

Traumatized

Inatt drömde jag att jag missade båten med Sofia och därmed också flyget till Frankrike. ...men vänta nu, vi var ju redan i Frankrike! Tydligen blev jag så traumatiserad av resan att jag fortfarande drömmer mardrömmar!

Resefeber

Frankrike var underbart! Magnifique! Det var fult väder för det mesta, men vi fick i alla fall uppleva solsken och sommarvärme fastän det varade endast i några timmar. Resan handlade mest om resande (låter dumt, men faktist; vi startade måndag kväll från Åbo och anlände till Montpellier sent tisdag kväll och så for vi iväg lördag förmiddag och var i Åbo igen måndag morgon) och festande. Party all night long och sen turistande på dagen, that's my kind of vacation! Men tungt var det... Först måste jag sova, sen blev jag sjuk så jag måste sova ännu mera. Nu håller jag på att bli frisk (hoppas jag), men ungefär en och en halv vecka tog det att återhämta mig. Men det var värt det! 

Vi var lyckliga över fint väder och goda baguetter! Tur det för följande dag blev regning. Men Fia och Sofi var våra solar, för de kom på besök från Lyon. Att vara turist är roligt, så vi gick omkring i staden och beundrade sevärdheter vi sett hundra gånger förutom. De var fortfarande lika fina.

Och så var det Panama förstås, det kan man inte glömma. Vårt älskade andra hem i Montpellier. Fortfarande densamma med luktande vessor, hett och packat dansgolv, samma människor, samma drickor, MEN ett rökrum. En förändring på ett och ett halvt år. Men det kändes bra. Och alla kände igen oss, undrade om vi kommit tillbaka. Men nej, sade vi, vi skall åka imorgon. Där dansade vi hela natten, tog vara av de korta timmarna vi hade. Julia hjärta Panama för alltid.